gymmet. del 52

man skulle kunna tro att det är slut på annorlunda beteende på det koreanska gymmet vid det här laget men så är ej fallet. och jag tror faktiskt inte att detta är sista gången jag rapporterar från centret som formar studenterna vid korea universities kroppar.

efter ett väl genomfört styrkepass kände jag att jag var värd en stund i bastun och klev således in i denna för att avnjuta fem minuter i furuparadiset. att koreanska bastus är lite kalla, 78-80 grader, har jag vid det är laget vant mig vid och njuter faktiskt fullt ut ändå. efter ungefär tre minuters bastande öppnas dörren och två koreanska herrar kommer in och gör mig sällskap. jaja, det gör väl inget tänkte jag. jag försöker kommunicera med den ena mannen som visade sig vara meningslöst då han endast kryssade fingrarna i en gest som börjar bli allt för vanlig i min vardag. han förstod, eller ville inte förstå, någon som helst engelska. de två koreanska männen börjar sedan tala friskt med varandra. tilläggas bör att bastun är relativt stor men de valde ändå att sitta på varsin sida om mig och de tvingades därför med ganska stora bokstäver som min gamla förskolefröken hade kallat det. efter ytterligare några minuter i bastun reser sig helt plötsligt den ena koreanen upp för att lägga sig på marken, fortfarande inne i bastun, och göra armhävningar. jag vet inte hur ni hade uppfattat situationen men jag tänkte väl att när han ändå befann sig på gymmet kunde mannen kanske tagit i lite mer uppe i gymavdelningen så jag slipper se en guppande asiats bakdel framför mig i bastun. då reser den andra mannen sig upp och sätter sig i s.k dipsställning. om ni inte vet vad det är kan ni googla dips så finner ni att det här inte är något som är passande i ett bastuutrymme. jag kände mig illa till freds och bestämde mig för att avlägsna mig från rummet.

tack korea.