labor intensive vs capital intensive

visst, alla vet att sverige är med capital intensive än exempelvis indien eller kina. men hur vet man egentligen om man befinner sig i ett land som är mer åt labor- än åt capitalhållet?

först, om det finns någon som skulle ramla över den här bloggen som inte vet vad ovanstående begrepp är de som följer: labor intensive är när arbetskraft är billigt och capital intensive är när det är billigare att investera i exempelvis mer avancerade maskiner. så, nu kan vi fortsätta.

ehm, jo hur vet man? och varför skulle man vilja veta? det första kommer jag förklara nedan. det andra kommer jag mest troligen inte förklara. jag vet inte, det är väl bara nåt man funderar över?

Vägarbeten
du sitter i bilen och närmar dig vägarbetet. först och främst ser du tidigt skyltar som varnar om att det finns arbetare på vägen. såna ser man inte i korea. det handlar dock snarare om arbetsskydd/-miljö än labor vs capital. när du sedan kommer fram till vägarbetet syns det massor av maskiner, vägkoner och annat bråte. det sista du ser är tre, fyra arbetare som pekar på nåt, dricker lite kaffe eller sitter på dynapackaren. i korea är det annorlunda. först och främst ser du inga varningsskyltar. inga koner. inga maskiner. inga fluorescerande västar. det enda man ser är ett stort antal små män med spadar. i mitten står där en sliten hyundai pickup med lite asfalt/grus/sten eller vad som nu ska beläggas. det är alltså billigare för den koreanska staten att använda sig av ett stort antal handarbetande män än ett fåtal män som leker med stora maskiner. lite kul att tillägga är att arbetar fort som helvete här. det handlar dock inte om labor eller capital utan snarare att de vet att de får kicken om de inte sliter. och det finns inget som heter maximalt antal arbetstimmar. här jobbar man helt enkelt till jobbet är genomfört.

mcdonalds
för att förtydliga än mer kan vi använda den universella måttstocken mcdonalds. kommer man in på mcdonalds i sverige är en kassa öppen och där står tre finniga tonåringar i köket och du tvingas vänta i tre minuter på din hamburgare. och dessa tre minuter är ALLTID sex minuter. varför säger de tre och inte sex från början? detta är en annan debatt vi kan ta vid senare tillfälle. i korea är det fortfarande bara en kassa öppen. men det finns 25 arbetare bakom disken. tro dock inte att det är någon skillnad från hemma. du måste ändå vänta dina tre minuter på hamburgaren som hemma. och de tre minuterna är sex minuter även i korea. men detta beror inte på, som i sverige, på underbemanning utan snarare att den stackars kökspersonalen inte har tillgång till några ugnar. hamburgaren tillagas helt enkelt genom att en korean lägger sig på med ryggen mot marken. korean nummer två lägger en hamburgare på korean nummer etts mage. korean nummer två lägger sig sen på korean nummer ett och burgaren tillagas genom kroppsvärme. detta är ett tydligt bevis på att ett land är labor intensive snarare än capital intensive.

och ja förresten, arbetarna är fortfarande finniga tonåringar.