jag har aldrig fruktat för mitt liv så mycket. aldrig.
när jag slog mig ned i sätet fick jag knappt plats. när det var dags att åka iväg krökte jag ihop nacken av rädsla för att slå i huvudet. då skriker motsvarande lisebergsarbetaren, klädd i ännu roligare kläder, till mig att jag ska sträcka på nacken. motstridigt sträcker jag på nacken. till inträdet i första grottan när jag upptäcker att takhöjden inte är tillräcklig för en stolt arier. jag kryper ihop så mycket jag kan vilket leder till extrem nackvärk efter att åkturen avslutats. så följande tips till alla. finns där en maxlängd är det av en anledning.
1 kommentar:
Hoho där hade jag passat in! Vi kommer sakna dig på ekonomhelgen!
Mvh världens bästa kurd
Skicka en kommentar